Synskadades Riksförbund Stockholm Gotlands län, Stockholm, 2009-05-07

Diskriminerande part
eller plats för diskriminering:

Synskadades Riksförbund Stockholm Gotlands län

Webbadress:

www.srfabi.org

Gatuadress:

Gotlandsgatan 46

Postnummer och ort:

11665 Stockholm

Kommun:

Stockholms stad

Verksamhetstyp:

Samhällstjänster och organisationer

Datum för händelsen:

2009-05-07 (Anmälningsdatum: 2009-08-26)

Jag diskriminerades i egenskap av:

Arbetssökande/anställd

Min funktionsnedsättning:

Synnedsättning/blind

Följden av diskrimineringen:

Jag eller den som diskriminerades kunde inte komma in eller delta i verksamheten alls

Beskrivning av diskrimineringen:

Jag sökte ett jobb som lägerledare på ett barnläger för synskadade barn. Lägret arrangerades av Synskadades Riksförbund Stockholm & Gotlands län (SRF). Till tjänsten söktes specifikt efter synskadade ledare. Tanken med det är att man ska kunna bli en förebild för de synskadade lägerdeltagarna. På intervjun påtalades att jag hade ledarhund. De två personerna som höll i intervjun frågade mig hur jag ställde mig till att inte få ha med min ledarhund på lägret. Jag svarade då att jag skulle ha väldigt stor nytta av att använda min ledarhund, att det skulle göra mig mera självständig och att jag skulle kunna göra ett betydligt bättre jobb. När jag frågade dem om argument mot ledarhund på lägret fick jag följande svar:

Det kan finnas hundrädda barn, barn med allergi och att inget om ledarhund nämnts i annonsen för lägret. Man visste inte heller om kursgården skulle tillåta ledarhund. Som svar på att ledarhunden skulle komma att göra mig mera självständig sa man att jag måste våga be om hjälp.

Talet om allergi stupar på att det bland lägeraktiviteterna bland annat förekom ridning och besök på en lantgård. Om man har allvarlig allergi mot pälsdjur tvivlar jag på att man skulle kunnat delta på ett läger av det här slaget. Dessutom är det extremt ovanligt med allvarlig hundallergi. Enligt professor Magnus Wickman på Karolinska Institutet är mindre än en procent av Sveriges befolkning allvarligt allergisk mot hund. Och om man sköter sin medicinering kan man vistas på samma platser som en ledarhundsförare om det inte rör sig om mycket trånga utrymmen. För mer info se Magnus Wickmans skrift ”Utgör ledarhunden en fara för allergiker?” finns på www.ledarhund.nu

Det är motsägelsefullt att jag å ena sidan i mitt jobb skulle vara en förebild för de synskadade ungdomarna och visa hur självständig man kan bli. Å andra sidan skulle jag inte få använda mig av de hjälpmedel som gör mig mer oberoende och självständig.

Det främsta argumentet som framfördes gång på gång var att det kunde finnas hundrädda personer på lägret. Min erfarenhet är att ledarhundar inte har ett beteende som kan uppfattas som skrämmande. De hoppar inte, skäller inte och springer inte fram till folk. Jag är utbildad för att hantera situationer när jag möter hundrädda personer.

Det är underligt att SRF förutsätter att det ska finnas hundrädda och hundallergiska personer på lägret. Och det är förvånande att man inte kontrollerat att kursgården inte tänker diskriminera deltagare på lägret eller lägerledare. Det finns dessutom ett beslut inom SRF sedan 2006 års kongress att all verksamhet organisationen genomför ska vara öppen för ledarhundsförare. Därför blir oron för att det inte hade stått något om ledarhund i lägerannonsen svår att förstå.

Efter anställningsintervjun kontaktade jag organisationen Sveriges Ledarhundsförare (SLHF) och berättade att jag känt mig illa behandlad. En tid senare ringde man mig från SRF och meddelade att tjänsten tillsats av annan sökande. SLHF har å mina vägnar ställt frågor till SRF om det inträffade och idag (den 14/8) har jag fått veta att kanslichefen på SRF Stockholm & Gotlands län sagt att det var andra skäl än min ledarhund som avgjorde vem som tilldelades tjänsten.

Jag anser mig väl kvalificerad för jobbet jag sökte. Jag ställer mig också frågande till att merparten av intervjutiden ägnades åt diskussioner om min ledarhund om detta nu var irrelevant för anställningen. Det jag frågar mig är: skulle SRF kunna tänka sig att anställa en person med ledarhund? Om ja, varför denna argumentation? Om nej, varför inte? Hur stämmer det överens med kongressbeslutet från 2006 och med anti-diskriminering i allmänhet? Vilka sakliga skäl finns för ett nekande?

Jag undrar hur SRF fick en tillfredställande uppfattning om mig och mina kvalifikationer? Min upplevelse var att så mycket tid lades på att tala om problemen med ledarhund att det knappast gavs utrymme för relevanta frågor om mig som person och min kompetens.

En kopia av anmälan har sänts till Synskadades Riksförbund Stockholms och Gotlands län, Synskadades Riksförbund, Sveriges Ledarhundsförare och Riksorganisationen Unga Synskadade.

Ingen påföljd har rapporterats.

---

Är orsaken till denna anmälan åtgärdad eller vill ni av någon annan anledning kontakta Independent Living Institute? Läs gärna vår information för verksamheter som blivit anmälda först. E-post: anmalningstjansten@independentliving.org

Vår referens:
https://anmalningstjansten.se/anmalningar/synskadades_riksforbund_stockholm_gotlands_lan-stockholm_2009-05-07

Tipsa om denna anmälning per e-post.

Alla dokument i ärendet finns som offentliga handlingar hos
Diskrimineringsombudsmannen
Box 4057 169 04 Solna
Besöksadress: Råsundavägen 18 169 04 Solna
Telefon: 08-120 20 700, fax: 08-120 20 800
E-post: do@do.se

Senare anmälan: Blomsterverkstan Interflora, Höör 2009-08-26
Tidigare anmälan: Köttboden, Höör 2009-08-26