Kollektivhusföreningen Sockenstugan, Skarpnäck, 2025-01-14

Denna diskrimineringsanmälan har sänts till Diskrimineringsombudsmannen enligt diskrimineringslagen (2008:567).

Diskriminerande part
eller plats för diskriminering:
Kollektivhusföreningen Sockenstugan
Webbadress:
https://www.sockenstugankollektiv.se
Gatuadress:
Statsrådsvägen 9
Postnummer och ort:
12838 Skarpnäck
Kommun:
Stockholms stad
Datum för händelsen:
2025-01-14 (Anmälningsdatum: 2025-11-19)
Jag diskriminerades i egenskap av:
Besökare/kund
Min funktionsnedsättning:
Synnedsättning/blind

Beskrivning av diskrimineringen:

Den 14:e januari i år var jag med om något som har gnagt i mig sedan dess. Till en början var jag osäker på om det gick att anmäla till DO, men nu har jag bestämt mig för att försöka få det prövat hursomhelst.

Jag stod och lagade mat en kväll när telefonen ringde. Det var en kvinna från ett kollektivhus som jag ställt mig i kö till. Hon sa att hon brukade ringa till de som stod i kön för att informera dem om kollektivhuset och möjligheten att få lägenhet där. Samtalet var trevligt och hon berättade intressanta saker om huset. Hon sa bland annat att matlagen där var så populära att det till och med kom folk utifrån för att delta i dem. Och det är precis så jag tycker att ett kollektivhus ska fungera. Det ska sträcka ut sina armar i det omgivande samhället så att det inte blir en liten avskärmad bubbla. Hon berättade också att de hade läst mejlet jag skickat dem när jag ställde mig i kö. I det mejlet berättade jag att jag ganska nyligen varit med och startat ett kollektivhus i Göteborg och att jag hunnit bo där i ett år innan jag flyttade till Stockholmsområdet.

Kvinnan berättade att hon hade googlat mig och på så vis förstått att jag var blind. Hon sa att hon hade pratat med andra i kollektivhuset om det här och kommit fram till att det inte skulle fungera om jag flyttade in. Hon förklarade att det var viktigt att alla bidrog för att kollektivhuset skulle fungera. Framförallt var det två gemensamma aktiviteter som var viktiga: trädgårdsarbete och matlagning i matlag.

Jag berättade för henne att jag lustigt nog just stod vid spisen och rörde i en kastrull och att det här med trädgårdsarbete inte var något problem. Som jag skrivit i mitt tidigare mejl hade jag bott ett år i kollektivhus i Göteborg och deltagit i matlag där. Men kvinnan vidhöll att jag inte skulle kunna bidra till husets gemensamma med vare sig trädgårdsarbete eller matlagning. Hon visste att inte blinda kunde det för det fanns de i kollektivhuset som hade arbetat med blinda tidigare som sagt det till henne.

Min frustration växte. Det verkade inte spela någon roll vad jag upplyste henne om. Jag berättade både om vad jag själv är kapabel till vad gäller praktiska sysslor men också vad jag vet att många andra blinda är kapabla till. Jag försäkrade henne att jag brukar lyckas med det mesta jag företar mig och jag frågade retoriskt om hon inte förstått det nu när hon googlat mig. Jag berättade att jag har rest jorden runt, arbetat med avancerade saker och vunnit flera priser för mina prestationer. Men det var som att tala till en vägg.

Dessutom var det här med min ledarhund ett problem. Det fanns flera hundallergiker i kollektivhuset och om jag ville ha min ledarhund någon annan stans än i min lägenhet så skulle inte det fungera. Jag är van att diskutera hundallergi och ledarhund, så jag ägnade mig en stund åt det också, men utan framgång.

Slutligen prövade jag en ny taktik. Om hon nu inte trodde mig när jag sa att jag visst kunde laga mat och påta i trädgården kunde hon kanske ändå förstå att jag kunde bidra till kollektivhuset på andra sätt. Jag kunde till exempel ägna mig åt styrelsearbete, något jag hade gjort i det Göteborgska kollektivhuset. Jag har stor vana vid föreningsarbete så på den fronten skulle jag väl kunna dra mitt strå till stacken. Hon förklarade då att det inte främst var det som huset behövde hjälp med utan det stod och föll med det praktiska. Även de i styrelsen måste delta i matlag och trädgårdsarbete.

I ett desperat sista försök sa jag att om hon nu inte trodde att jag hade förmåga till praktiska sysslor så kunde jag ju alltid ta hjälp av min ledsagare. ”Ledsagare” sa hon förvånat. Hon verkade inte förstå vad det var, inte ens efter att jag förklarat utförligt.

Kvinnan, som alltså var representant för huset och som hade till uppgift att ringa potentiella hyresgäster, uppmanade mig att lämna kön eftersom kön var väldigt lång och det nog ändå skulle dröja väldigt länge innan det blev någon lägenhet aktuell för mig. Och som sagt, jag kunde ju ändå inte bidra med något. Men om jag nu var så angelägen så kunde jag få komma och träffa dem för en pratstund. Vid det här laget hade jag blivit så upprörd och illa till mods att jag tackade nej till det. Jag kände att det var ovärdigt med en sådan granskning och att jag inte ville utsätta mig för något sådant. Varför skulle jag behöva bevisa något när ingen annan behövde göra det. Jag kan komma på en massa seende personer som inte har fallenhet för vare sig matlagning eller trädgårdsarbete, men dessa personer skulle inte behöva bevisa något enligt den här logiken.

Samtalet avslutades med att kvinnan önskade mig lycka till. Till vad var högst oklart.

Samma kväll skrev jag på Facebook och jag klistrar in den statusuppdateringen här nedan. Jag skrev även om det en vecka senare, men den statusen kan jag återkomma med om DO tycker att det är av intresse. Jag gissar att kollektivhus inte omfattas av diskrimineringslagstiftningen. De har ju rätt att välja vem som ska få hyra lägenhet där. Men kanske de inte kan få bete sig på det här sättet. Kanske de måste avvisa folk med hänvisning till andra skäl än de sju diskrimineringsgrunderna. En sak som jag har tänkt mycket på är att de ju inte enbart avvisade mig. Genom att resonera som de gjorde och säga som hon sa, utestängs en hel grupp av människor. Hon och de andra i kollektivhuset avfärdar blinda människor eftersom de tror att vi är likadana och att ingen av oss har de matlagnings- och trädgårdsarbetesförmågor som de efterfrågar. Jag skulle vi närmare eftertanke ha lättare att ta ett avvisande som är kopplat till min individuella person. Men i det här fallet blir jag avvisad med hänvisning till min grupptillhörighet. Och som sagt, i praktiken är det aktuella kollektivhuset stängt för alla blinda. Frågan är hur de ställer sig till personer med andra typer av funktionsnedsättningar. Det här vill jag att DO undersöker och prövar. Får man göra så här?

*** *** ***

Min facebookstatus från den 14:e januari 2025:

Vad gör det med en människa att ständigt bli ifrågasatt? Jag ställer mig den frågan allt som oftast, bland annat nu ikväll. Blev just uppringd av en person från ett kollektivhus som jag visat intresse för. Av henne fick jag veta att det nog inte skulle fungera för mig att bo i det huset. För hur skulle jag kunna bidra? Hur skulle jag kunna delta i matlagen och laga mat? Hur skulle jag kunna delta i trädgårdsarbetet? Hon hade googlat mig och förstått att jag var blind och hade ledarhund. Och tydligen diskvalificerade det mig. Hon hade inte tack vare sitt googlande förstått att jag brukar lyckas med det mesta jag företar mig oavsett min funktionsnedsättning. Det spelade ingen roll att jag berättade att jag varit med och startat ett kollektivhus i Göteborg och att jag bland annat suttit i styrelsen för det. Nej, hon hade bestämt sig. Dessutom fanns det personer i kollektivhuset som hade jobbat med synskadade, så hon visste vad hon talade om.
Jag erbjöds att träffa Kvinnan som ringde och de i kollektivhuset som hade jobbat med synskadade. Jag tackade nej. Jag förklarade att jag inte hade någon lust att utbilda dem och att det var förnedrande att behöva motbevisa dem.
Som sagt, vad gör det med en människa?

Ingen påföljd har rapporterats.


Är orsaken till denna anmälan åtgärdad eller vill ni av någon annan anledning kontakta Independent Living Institute? Läs gärna vår information för verksamheter som blivit anmälda först. E-post: anmalningstjansten@independentliving.org

Vår referens:
https://anmalningstjansten.se/anmalningar/kollektivhusforeningen_s_2025-01-14

brevTipsa om denna anmälning per e-post.

Alla dokument i ärendet finns som offentliga handlingar hos
Diskrimineringsombudsmannen
Box 4057 169 04 Solna
Besöksadress: Råsundavägen 18 169 04 Solna
Telefon: 08-120 20 700, fax: 08-120 20 800
E-post: do@do.se


Senare anmälan: Västtrafik AB, Skövde 2025-11-20
Tidigare anmälan: Kungliga tekniska högskolan, Stockholm 2025-05-21