Anmälningsdatum: 2014-10-23, Diskrimineringsdatum: 2014-10-22
Jag skulle på en föreläsning med min arbetsplats. Den annorndades i örebro läns landstings regi och ägde rum på USÖ, universitetssjukhuset i örebro. Läs hela anmälan om universitetssjukhuset örebro (usö) …
- Diskriminerande part
eller plats för diskriminering:
-
universitetssjukhuset örebro (usö)
- Webbadress:
- www.orebroll.se/uso/
- Gatuadress:
- Postnummer och ort:
-
- Kommun:
- Örebro
- Verksamhetstyp:
- Utbildning
- Datum för händelsen:
- 2014-10-22 (Anmälningsdatum: 2014-10-23)
- Jag diskriminerades i egenskap av:
- Arbetssökande/anställd
- Min funktionsnedsättning:
- Synnedsättning/blind
- Följden av diskrimineringen:
- Jag eller den som diskriminerades kunde inte komma in eller delta i verksamheten alls
Beskrivning av diskrimineringen:
Jag skulle på en föreläsning med min arbetsplats. Den annorndades i örebro läns landstings regi och ägde rum på USÖ, universitetssjukhuset i örebro.
I ingången blev vi vederbörlingen avprickade och önskades välkomna. När vi hade satt oss ner och min ledarhund hade rullat ihop sig under min stol kom en person fram och sa att ledarhunden intekunde få vistas i lokalen, en stor aula för övrigt. Anledningen till det var att en person var så otroligt allergisk mot hund att hon inte skulle kunna vara i lokalen om min ledarhund skulle vara där samtidigt. Denna person hade något slags uppdrag i samband med föreläsningen. Hon skulle intervjua föreläsaren efteråt.
Man föreslog att jag skulle gå ut och lämna min ledarhund i en informationsdisk som fanns utanför aulan. Jag svarade att jag inte ville göra det och att jag ville prata direkt med en person som var allergisk mot hund. det är ju så vi ska göra enligt den överenskommelse som finns mellan synskadades riksförbund och astma/allergiförbundet.(se bilaga 2)
Det tog man ingen hänsyn till. Istället hämtade man något slags chefsperson. En av mina arbetskamrater som var med tror att det var biträdande sjukhuschefen eller möjligen sjukhuschefen, men var osäker på vilket.
Han ställde sej lite ovanför mej i trappan och förklarade att min ledarhund inte kunde vistas i lokalen på grund av denna väldigt hundallergiska person. När jag försökte svara avfärdade han mig genom att börja användna latinska begrepp, något om astmatikus
jag lämnade aulan och sjukhuset och fick avstå från föreläsningen som alltså ingick i mina arbetsuppgifter som anställd inom landstinget i örebro.
jag anser att usö diskriminerade mig när man ville dela på mig och min ledarhund. ledarhunden är ett hjälpmedel och jag behöver den för att säkert kunna förflytta mej, även in i och ut ur lokalen.
Jag anser att usö gjorde fel som inte lät mig och den hundallergiska personen få prata med varandra. Min erfarenhet är att i en sådan stor lokal är det fullt möjligt för båda parter att visstas om man kommer överens om att ha så stort avstånd till varandra som möjligt.
Jag anser att den chefsperson som tillkallades använde osakliga argument (se bilaga 1) .
Jag anser också att han använde oförsvarliga maktmetoder genom att använda medicinska begrepp som han inte kunde vara säker på att jag skulle förstå.
Jag bifogar en text om ledarhundar och hundallergi som professor magnus wickman har skrivit. jag bifogar också överenskommelsen mellan synskadades riksförbund och astma/allergiförbundet som reglerar hur sådana här konfliter ska lösas.
Utgör ledarhundar en risk för allergiker?
I Sverige finns cirka 300 ledarhundar. En procent av Sveriges befolkning uppger svåra besvär av hund. Mer noggrann skattning kan ge en siffra på cirka 50 tusen till 60 tusen svenskar i alla åldrar. Om dessa skulle reagera på allergentillskottet från en ledarhund jämfört med vad som redan finns i omgivningen är osäkert. Några dödsfall på grund av exponering för hund finns inte beskrivet i Sverige. Astma- och andra allergibesvär som kan uppstå kan avhjälpas med astmamedicin.
Bakgrund
Det kan uppkomma konflikt mellan de som är hundallergiska och ledarhundsförare. Skälet Är att allt fler upplever sig hundallergiska eller har på felaktiga grunder fått höra av sjukvården att de ska undvika hundar för att de har antikroppar mot hund vid allergitest. Statistiskt sett är sannolikheten att den gravt hundallergiska personen ska träffa på en ledarhund minimal.
Vid en sådan kontakt är det osäkert om den hundallergiske individen kommer att reagera allergiskt. Med stor säkerhet har denna person vid ett flertal tillfällen reagerat på hundallergen i miljöer där hundar inte vistas utan att ha förstått sambanden, på grund av den allmänt förekommande hundhållningen.
Från Allergikerns synpunkt
Genom pälsbärande sällskapsdjur i samhället är ”bakgrundsbruset” av pälsdjursallergen (hund, katt och häst) högt. Hela tiden utsätts vi för allergenhalter och en stor andel pälsdjursallergiska individer försämras därigenom i sin allergi trots att de undviker pälsdjur. På Sachsska Barnsjukhuset har vi varje år barn som får sprutbehandling mot pälsdjursallergi för att kunna vara socialt integrerade eller klara skolundervisningen. De kan inte undvika pälsdjursallergenet som varken syns eller doftar. När de ser ett pälsdjur i sin närhet är det inte konstigt att de reagerar emotionellt även om inte djuret gör att de faktiskt blir sämre.
Allergisjukas besvär leder lätt till konflikter i samhället då dessa personer är extra miljökänsliga. Allergitestpositivitet mot hund förekommer hos cirka 15 procent av befolkningen, men bara hälften av dessa kan förväntas reagera på pälsdjur och av dessa som reagerar är det bara 5-10% som kan förväntas reagera med svåra symtom, det vill säga mindre än 1% av befolkningen. Djurhållning är vanligt. Beroende på ålder hos dem som undersöks förekommer pälsdjur hos 25 till 50 procent av befolkningen. Allergen från pälsdjur sprids därför till miljöer där djur inte finns, djurägarnas kläder och hår fungerar som transportörer. Detta innebär att i skolor, offentliga lokaler, serviceinrättningar, biografer, restauranger, allmänna transportmedel etcetera, är allergennivåerna från pälsdjur mycket höga .
Allergen från pälsdjur och spridning i omgivningen
Pälsdjursallergen bildas i hundens talgkörtlar, urin och avföring. De fastnar på partiklar i luften och kan hålla sig svävande länge (som dimma). Dessa partiklar fastnar sedan i djurägarens hår och kläder för att sedan avges som pälsdjursallergen där hundar eller hundägare vistas (utan att djuret själv finns där).
Studier har visat att allergen från pälsdjur kan vara lika höga i offentlig miljö som i hem där djur vistas regelbundet. En ryttare som nyligen har ridit och inte bytt om, sprider sannolikt stora allergenmängder.. Vi vet också att fyra till fem timmars vistelse i en genomsnittlig skolmiljö är likställt med att vara hemma en timme hos någon som har katt eller hund. Det finns förstås skolmiljöer som är värre en så.
Från ledarhundsföraren synpunkt
Ledarhunden ökar livskvalitén för den som är gravt synskadad. Ledarhundar är väl dresserade och håller sig lugna, intill sin synskadade förare. Den springer och hoppar inte runt som många sällskapshundar kan göra, som därigenom också lättare sprider allergen.
När ledarhunden rör sig utomhus är det otänkbart att allergenexponeringen från dessa hundar ger ett så stort tillskott i luften att det kan utgöra en hälsorisk för någon.
När ledarhunden rör sig inomhus eller ligger still i offentliga miljöer eller i kommunala transporter avges en viss mängd allergen som sprids i omgivande luft. Allergen från pälsdjur är vattenlösliga, varför en nytvättad ledarhund i de flesta situationer ger ett så litet extra tillskott jämfört med den allergenmängd som redan finns i den omgivande miljön, att det inte innebär en ytterligare hälsorisk för flertalet med hundallergi.
Texten är skriven av:
Magnus Wickman, professor, astma och allergi
Sachsska Barnsjukhuset, Södersjukhuset
SE 118 83 Stockholm
Till ansvariga i samhället samt
Organisationerna inom
Astma- och Allergiförbundet
och Synskadades Riksförbund.
Målet för vårt intressepolitiska arbete är att skapa ett samhälle för alla, d v s ett samhälle där både allergiker och synskadade kan leva ett rikt liv tillsammans med andra och varandra. Frågor om tillgänglighet har därvid stor betydelse.
Vi med allergier eller som är synskadade måste tryggt, säkert och utan att riskera hälsan kunna förflytta oss och vara verksamma runt om i samhället: jag måste kunna färdas, utföra mitt arbete, delta i studier, kulturaktiviteter och ha en innehållsrik fritid.
I vissa, ofta klart avgränsade situationer, inträffar det att intressena och behoven hos människor som är allergiska och synskadade “kolliderar”. Särskilt påtagligt blir detta vid mötet mellan en person som är pälsdjursallergiker och en annan som är ledarhundsförare. Denna typ av konflikter kan och måste hanteras ansvarsfullt och med ömsesidig respekt för den andres situation.
Hela samhället har ansvar för att se till att det blir tillgängligt för funktionshindrade. Riksdagen har antagit en Nationell Handlingsplan för handikappolitiken som bl a har som mål att samhället utformas så att funktionshindrade blir fullt delaktiga i samhälls-livet till år 2010. Att skapa ett tillgängligt samhället är ett prioriterat område.
Både synskadade och allergiker har samma rätt till delaktighet. Det är därför i första hand ansvariga i samhället som ska finna lösningar på konflikter som uppstår i externa situationer mellan allergiker och synskadade.
Att tänka på:
Vi kan aldrig räkna med att bli betraktade som trovärdiga och bli bemötta med respekt från allmänhetens och samhällets sida, om vi inte själva föregår med gott exempel!
Så här ska vi göra:
Internt:
När problemet dyker upp internt, i vår egen verksamhet, t ex vid utnyttjande av gemensamma lokaler eller lokaler som ligger nära varandra, vid sammankomster där pälsdjursallergiker och ledarhundar kan finnas samtidigt är det ett gemensamt intresse att lösa problemet.
1. Ingen av parterna kan hävda sin egen och suveräna rätt. Båda har lika rätt och det gäller att hitta formen för att i praktiken klara ut hur rätten ska tillgodoses.
2. Parterna måste visa respekt för varandras ståndpunkter och vilja att lösa problemet.
3. I de flesta fall går detta att åstadkomma, t ex genom att lokaler separeras, olika ingångar används och framför allt genom att visa god vilja.
4. Om ni inte kan hitta en lösning personerna emellan, koppla in de respektive lokalföreningarna. Om dessa inte klarar av att utforma en lösning, vänd er till respektive läns- eller distriktsorganisation.
Externt:
När vi möter problemet utanför vår egen verksamhet, t ex i samband med kommunala planeringsfrågor, tillgänglighet till färdmedel, kommunala ordningsstadgar och så vidare, ska vi uppträda tillsammans och stödja varandra.
1. Låt aldrig “Samhällssidan” få övertaget genom att vi agerar mot varandra.
2. Håll ihop! Stötta varandras argument.
3. Hävda att vi, allergiker och synskadade, har samma rätt till delaktighet. Det är den ansvariga partens sak att finna lösningen.
Tiina Nummi Södergren
Ordförande
Synskadades Riksförbund
Ingalill Bjöörn
Ordförande
Astma- och Allergiförbundet
